JennyVive

Nu vet jag hur det känns att vara ensambarnet i alla fall. Det har varit min dröm att få vara det enda barnet, trotts att jag älskar min syster och inte vill sälja henne så har jag aldrig kunnat släppa tanken på hur det skulle vara. Vilken tur jag har att jag väldigt ofta får känna på hur det känns. Det är en dröm men nu börar det bli tråkigt. Det har gått så illa att jag nästan följde med mammsen och hennes vännina på allsång i SIggesta. Idag försökte de få med mig på någon sorts utflyckt, men jag stod emot. Kan mina vänner sluta jobba och Sara kan du komma hem, trodde aldrig jag skulle säga det. Men vi måste faktist förbereda oss inför kryssningen!